Rätt så patetisk

Idag åker Markus hem och sen är jag själv resten av helgen. Kände redan igår hur det började värka i min mage när jag tänker på det. Jag hatar att sova själv och jag hatar att jag hela tiden får tankarna om att Markus snart försvinner ifrån mig. Jag har alltid haft problem med att åka ifrån människor för det känns som om nästa dag är dom döda, att jag bara har några få timmar kvar med dom.. det är en sån löjlig tanke men den finns där i mitt huvud hela tiden. Jag kommer ihåg hur jag grät när mamma skulle till jobbet eller när pappa skulle till jobbet. Efter en period försvann tankarna men det är en plågsam period. Jag hoppas bara att tankarna om Markus försvinner snart för orkar inte försöka spendera varenda sekund med honom, det kommer bara sluta med att båda två har tröttnat på varandra och sen har faktiskt Markus försvunnit ur mitt liv. Han ligger iallafall och sover nu och jag tänkte försöka lyssna på musik och få tankarna på annat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0