-
Jag har nog aldrig upplevt något värre än det här. Att jag inte får ta ut min energi genom en hund är som en mardröm. Alla fodervärdsdrömmar är bara krossade då det alltid är något som hindrar mig. Känns bara mer och mer som att jag egentligen inte borde hålla på med hundar. Om jag inte ens kan bli fodervärd hur fan ska jag lyckas uppfostra en egen liten skrutt nån dag. Jag behöver en hund. Jag behöver leva med en hund. Jag mår så psykiskt dåligt utav det här. Man tappar lusten till allt när man inte har sin fyrfotade vän bredvid sig. Av så många som har gett mig stöd i livet är nog hundarna dom bästa. Aldrig en ledsen stund tillsammans med dom. Eller jo såklart har vissa varit tuffa och man har bara velat ge upp MEN det är något utav det bästa som finns. Att falla lite och sen plötsligt lyckas ta sig upp igen och få med sig hunden och verkligen lyckas! Verkligen leverera något bra!
Jag glömmer aldrig den stunden som jag såg på Nisse när han helt utan problem gick förbi en skällig stor schäfer. Jag blev så stolt.. Inte bara på mig själv utan honom! Att vi hade lyckats tillsammans.
Eller när jag fick se Charlies brinnande glädje på agilityplan. Hur han äntligen fick ta ut all sin energi och leverera. Jag stod där.. Stolt och chockad över att han lyckades, Eller rättare sagt VI lyckades!
Varje gång något sånt som folk egentligen inte skulle bry sig om eller märka hände så fylldes jag av sån glädje. Jag blev så lycklig. Varje gång efter mina hundträning och vi hade lyckats med något var jag så nöjd och jag har aldrig sovit så gott i hela mitt liv som när jag ser en utveckling på hundarna. Mig också förresten, hur jag märker vilken utveckling jag gör som hundförare. Jag lär mig nya saker med varje hund och varje hund är alltid en positiv upplevelse.
Jag vill ta det till en ny nivå. Jag vill bli fodervärd och vara med en hund under längre tid. Kunna utvecklas tillsammans!
Jag får bara hoppas på att det blir så.. För jag står snart inte ut mer i mitt hund tomma liv.
//Ensam hundförare
Kommentarer
Trackback
